Drar och pluggar lite på stranden, hörs!

Helgen har i stort sett bestått av plugg och plugg. Men även jag kände att jag behövde en paus från allt plugg så de blev en källspromenad ner till piren för att ta lite bilder med lång slutartid.
Lördagen spenderade jag de första timmarna på stranden och boken Nickel and Dimed som jag behövde läsa klart till engelskan på måndagen. Kom halvvägs på boken innan jag kände att huvudet behövde ett break. Språket i boken är svårare än jag trott och måst skaffa mig en ordlista.
På kvällen blev det som sagt att ta en promenad ner till piren för att experimentera med lång slutartid. Blir att ta lite mer sånna bilder när jag får tillbaka min kamera, förhoppningsvis är min roomie fortfarande snäll och låter mig låna hans objektiv ibland, man kan ju hoppas i alla fall!
Söndagen bestod endast av plugg. Så mycket att huvudet blev så trött att jag somnade mitt på dagen med boken i handen.
Han i alla fall läsa klart boken, men när de väl var quiz på måndagen så klarade jag inte av frågan då jag hade fokuserat på helt fel saker i boken, tydligen.
Idag måndag är det ännu mera plugg, dock matematik. Prov nummer 1 imorgon. Kommer gå åt helvete. Wish me luck.

Jag har fortfarande svårt att inse att detta är mitt liv just nu. Att ta en promenad ner till Santa Monica Pier, eller att gå ner och chilla på stranden med en bok, att gå på 3rd street promenade för att köpa något simpelt eller att åka till hollywood, för att jag kan. Det är min vardag. Kommer nog ta ett tag att förstå.
Häromdan när jag skypeade med min allra bästaste vän så insåg jag hur sjukt de egentligen är. När jag sa att ”imorrn ska jag gå ner på stranden och plugga” Det är ju inte alla som kan säga det direkt. Hur jobbigt skolan än är, så trivs jag något enormt och ångrar inte det inte ett dugg att jag flyttade hit.

Saknar mina syskon och min närmsta vän allra mest. Är även tacksam över att jag har världens bästa pappa som hjälper en dotter i kris trots att hon ska klara sig själv nu.

Jag: 102 dagar kvar tills jag kommer hem!
Martin: 102 dagar kvar till kebabbaren!
Oh yes, kebabbaren! nom nom.

Tack Niklas för att jag får låna din kamera tills min kommer tillbaka från kamera doktorn.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s